onsdag 27 juli 2011

I en stillsam slör

Loch Aline, Sound of Mull, Sgeir Chorrach, Firth of Lorne, Gulf of Corryvreckan... fantasieggande tungvrickare och mytomspunna platser. Det gäller att hålla tungan rätt i mun. Segling i Skottland  kan vara en utmaning om man inte har koll på läget, dvs tidvattenströmmar och sjökorten. Med en kapten med bra läsglsögon och en tegelsten; "Reeds Nautical Almanac" är det inga problem. Hittills har det varit... smooth!  I stort sett har vi seglat med vinden i aktern ända sedan vi lämnade Sverige för en månad sedan. Här är obeskrivligt vilt, vackert och storslaget. "Beautiful bays, stunning scenery, dramatic coastlines, breathtaking sunsets, peace and harmony, great archaelogical and historic importance, excellent food." Broschyren från turistbyrån i Stornoway ljuger inte. Vi seglar från plats till plats, ibland stannar vi en natt, ibland längre. Varje ö, varje kust har sin egen karaktär. I över 4 000 år är dessa öar bebodda och farvattnen utforskade av fiskare, handelsmän, krigsfartyg som hellre navigerade över havet än riskerade livet till fots bland misstänksamma bofasta.
Slotten står som spön i backen. Vi fascineras av olika stilar från 1000-talet till Tudorslott från 1840, tinnar och torn, deras historia och hur överlägset de blickar ner på en passerande segelbåt. http://www.duartcastle.com

Det är kallt dock. Men vi har klimatet att tacka för att denna del av världen inte är exploaterad och fördärvad av massturism. Och kaminen höjer både temperaturen och mysfaktorn i båten på kvällarna.
Ön Canna, söder om Isle of Skye är en riktig pärla! Otroligt vacker ankarplats, landskapet häpnadsväckande harmoniskt, intressant historia och trevliga öbor, totalt 19 personer. (Nej, vi träffade inte alla 19, men två systrar och deras familjer som var födda här.)

Häpnadsväckande var också det misslyckade EU-projektet, (ja, de finns här också...) besöksnäringsutveckling på hög nivå. Man "restaurerade" en gammal stenkyrka, drog in centralvärme, el, vatten, inredning och invigde stolt öns nya Youth hostel. Det hann aldrig tas i bruk. Första vintern trängde fukten och vätan in och förstörde allt. Sedan dess har det fått stå och förfalla. Vi tog oss in och gick chockade omkring i möglet och misären. 10 miljoner gick kalaset på. Pinsamt, tyckte fårfarmaren som berättade. Vi höll med.
http://www.nts.org.uk

Jag känner att jag bidrar mer och mer till seglingen. Åtminstone när det gäller underhållningen. Havsluften har rensat strupen och jag hittar höga c igen*. Tyvärr har jag glömt alla texter så repertoaren blir något begränsad. Alla verk med anknytning till hav, vind eller båtar påbörjas entusiastiskt men avslutas med ett mummel. Antingen hakar jag upp mig på gråtande flickor som vinkar av sina modiga sjömansgossar, gubbsjuka eller att jag helt enkelt glömt texten. Calle Schewen t ex blir en Haggis* av sönderhackade, vilsna strofer. O eviga ungdom i Roslagens famn, juninatts skymning, måsen med löjan i näbb han fick sitt och jag fick... jag är som en pojke fast farfar jag är... Hm. Ja, ni förstår vad jag menar.

Tack, Robert Broberg för Båtlåt!!! (Någon som kommer ihåg tredje versen förresten?)

Som alla förstår seglar vi söderut. Mot Biscaya och värmen. Och med piller från Tjörn (tack, Björn och Gunnel) ska jag lura sjösjukan. Men först tänkte vi lägga an på Irland eftersom det ligger i vägen.
Tyvärr funkar inte alltid Winlink (som levererar positionsrapporten här på sidan). Men var inte oroliga. Vi vet var vi är:)

Bia
Stefan hälsar.

*Vi har öronpluggar. Om någon undrar hur kapten står ut.
*Haggis är en skotsk specialitet. Ungefär som pölsa fast godare. Kokas i fårmage.

PS. Tack för alla positiva kommentarer om bloggen! Det är Timjan som gjort designen (tack, älskling), Halle som pulat dit positionen (tack!), och Stefan som tar de flesta fotona.
                                           






onsdag 13 juli 2011

Roll on


Roll on...
Solen går ner i horisonten, några gråsälar sträcker upp sina huvuden i vattnet en bit från båten, vi njuter av sviterna av Angus' whisky, vår första dusch på en vecka och vår godaste fish and ships någonsin:) Efter en lång segling från Orkney gör vi oss bekväma i Stornoway, Y. Hebriderna.
Seglingen över Nordsjön för en vecka sedan gick som en dans! Två och ett halvt dygn, vinden i baken och ingenting i vägen:) Den bästa överseglingen Stefan har haft! Delfiner följde oss till och från. Vilka underbara djur de är, lägger sig på sidan och spanar rakt upp i båten, hoppar, dyker och leker runt båten i hög fart! Men vi lyckas inte få dem på bild. Det enda som syns på fotona är vatten och på sin höjd lite skum... Den här gången lyckades jag i alla fall segla mina nattpass innan det blev kortslutning igen. Sjösjuk. Men Orkney Islands tog emot med ett disigt leende och bjöd på ett böljande landskap med ett rikt djurliv! Här tillbringade vi några dagar med trevliga öbor, vackra kritvita, öde stränder, enorma klippformationer, riskerade livet på branta klippväggar på jakt efter närbilder på några av de tusentals lunnefåglar som häckade på branterna. Vi smög på fantastiska slott som reste sig spöklikt över dimman och konverserade på vår bästa gaelliska med gråsälarna som nyfiket tittade på oss i båten när solen gått ner.
Det gäller att hålla koll på tidvattnet som ibland gör skillnad på 4-5 meter i dessa vatten och som skapar enormt starka strömmar.
Vi seglade på kryss mot Westray från Shapinsay, en grym resa med tidvattenströmmen med oss! Vi gjorde över 11 knop!
Nu tänker vi roa oss ett par dagar här i Stornoway. Det är keltisk festival och Tall Ship Race gör ett stopp här på torsdag. Vi hoppas vi hinner se alla båtar innan vi fortsätter mot Isle of Skye (troligen). Vi har lärt känna några trevliga locals som förutom öl, whisky och tips, även fyller oss med intensivt umgänge och erbjuder oss att följa med på party och scallop fishing.
I natt vid ettsnåret kommer fiskebåtarna in och är vi vakna då ska vi köpa färska räkor!
För att trösta alla som tycker vi verkar ha det suveränt och som blir lite avundsjuka kan jag avslöja att båtluffarlivet inte är njutbart hela tiden;
Mindre behagligt är det kl tre på natten när man väcks efter ett par timmars sömn för vaktavlösning. Vid längre seglatser. Hittills har vi haft tre sådana när vi löser av varandra.
Internetabstinens gör sig emellanåt gällande. Glest förekommande civilisation gör att kommunikationen med er därhemma blir lidande. Och curlingbeteende är beroendeframkallande.
Men nu - en stund för bloggen på det lokala biblioteket, några mail som ska skickas och lite annat smått och gott internetande. Härligt! So long, vi får se när vi dyker upp här igen!









www.visithebrides.com

måndag 4 juli 2011

Oj oj kapten


Norge!
Aj aj kapten!

Oj oj kapten!


Det är lika bra att säga det direkt. Eftersom Stefan är lika intresserad av den här bloggen som en vegan av en blodig stek, så blir det jag, Birgitta (eller Bia, som är mitt alias på den här resan), som kommer att skriva och försöka dela med mig av våra upplevelser! Självklart kommer bloggen därför spegla min högst personliga bild av verkligheten och eventuella overkligheter vi får vara med om.
Hittills verkar det som om vi kompletterar varandra på ett bra sätt. Stefan är petnoga med allt som gäller segling och båten. Jag är petnoga med maten. Det finns inte en centimeter som inte upptas av något ätbart. Och nyttigt. Stefan är också ett viktigt komplement när jag är sjösjuk. Varje ny resa tycks inledas med ett totalhaveri från min sida. Sverige-Norge var en katastrof. Hård vind kombinerat med rejäl sjögång gjorde att båten krängde och skuttade som ett vilddjur. Jag var helt hjälplös. Det blev fler än ett offer till Nordsjön. Jag missade dessutom en flock grindvalar som visade upp sig en bit från båten. Men jag begriper inte hur man kan orka segla i hård vind ett och ett halvt dygn i streck OCH sköta om en sjösjuk besättning OCH fixa mat! Min kapten tycks ha övernaturliga krafter... Fort gick det i alla fall. 7,7 knop, ibland 8.
Nu är vi i Farsund, Norge och ska strax avnjuta två norska makrillar:)