måndag 19 september 2011

Galicia

 Fotoalbum! Klicka paa laenkarna...

Islas Cies

Muxia och Muros
Santiago de Compostela
...och lite mer Galicien


- Bok? Det där är ingen bok. En bok ska lukta mögel och vara gjord av papper så man kan torka sig i arslet med den! Stefan om min iPad när jag ber honom räcka mig "boken" jag läser för tillfället.
Mina tankar går genast till vännen Britta, som jag strax innan vi reste frågade om det var något särskilt jag skulle tänka på när det gäller Stefan, nu när vi skulle umgås så intensivt och länge. (Med hänvisning till deras mycket långa vänskap.) - Hm... ja. Att han förmodligen har rätt, svarade hon.
Och visst. Tillstår motvilligt. Och utan tvekan är det bra att ha koll på förråden så man inte plötsligt står utan. Toapapper, fotogen, tandkräm, olivolja... ost... Serranoskinka... vin. När nöden kräver!

Men jag måste tyvärr göra alla som tror att vi lever på randen till misär besvikna. Sedan vi kom till Spanien för snart en månad sedan har vi hemfallit åt ett liv i lyx och kulinariskt överflöd;
Plötsligt nappar det igen och spansk makrill dimper potent och flirtigt leende ner i sittbrunnen med ett Olé! Vi kryddar med chili och lime för att understryka deras stolta och sexiga image.
I saluhallarna handlar vi billig Jamón Iberico, calamar, gambas, getost, oliver, kryddor, grönsaker och frukt. Färskt bröd, chorizo...
Vi fyndar billigt kvalitetsvin (nja...) i tetra för 0,95 euro.
Vi brukar undvika marinor eftersom de ofta är dyra och tråkiga, men här når oss djungeltelegrafen: nya marinor som ännu inte är officiella och därför gratis, i Muxia och Muros! Livet blir enkelt! Vi rör oss fritt, är inte beroende av jollen och kan alltså gå iland i tid och otid!
Så bra trivs vi här i Galicien att vi dröjer oss kvar onödigt länge på varje plats.
Min sedan länge preskriberade spanska släpas fram i ljuset och dammas av. Det går bättre och bättre att prata. Stefan bubblar ogenerat på brasilienportugisiska och räddar min (vår?) heder när det behövs.

Vi har hittat en fin antik, ännu fungerande lavadero* antiguo mitt i en av de äldsta delarna av urgamla Muros. Man känner sig lika antik som omgivningen när man står där och knådar kläder. Förbipasserande ler snett. Det var länge sedan kvinnorna samlades här med sina högar med tvätt varje vecka. Men vi tycker kaxigt att det bara är en aning bökigare än med tvättmaskin. Framförallt roligare.

Galicien är kuperat, bördigt och fuktigt. Och seafood.
Fisket är fortfarande en viktig näring här och stora viveros (musselodlingar) fyller en del av vikarna i las Rias (fjordarna). Men än finns det gott om orörd och skyddad natur;
jag frossar i fantastiska, naturliga playor, befriande befriade från solstolar, hotell, barer, turister och en massa annat krafs.
http://www.turgalicia.es/

För en spottstyver tog vi en dag bussen från kusten till underbara Santiago de Compostela. Ja, jag medger att det var fusk, men för att delta i pilgrimsvandringen bör man nog vara en aning religiöst lagd. Eller vilja försöka hitta sig själv. (Vilket jag inte har några problem med. Då är det värre att hitta till affären.) Vi vandrar hellre på eget bevåg och på egna stigar där vi slipper trängas med en massa helgon och förtappade och borttappade pilgrimer.
Hur som helst. Santiago - världsarvsstaden, vallfärdsorten, Europa Nostrastaden med hundratals monument, kyrkor och historiska byggnader - blev en riktigt fin upplevelse!
Lilla fina Muros är visserligen en kontrast till monumentala Santiago, men minst lika betagande. Efter en vecka hittade jag till la carniceria, min favoritköttaffär, på första försöket. Jag lyckas ständigt gå vilse i de vindlande små gränderna med oändliga trappor. Jag hävdar att stan är en labyrint. (Stefan hävdar att min orienteringsoförmåga är unik.)

Vi träffar fler och fler långseglare som har lämnat hus, jobb, vänner och familjemedlemmar för att förverkliga sina drömmar under ett eller flera år.
Vi umgås, delar erfarenheter, ankringstips, recept och blir vänner. En del träffar vi igen och igen, andra vinkar vi av för att kanske aldrig återse.
Det är unga jordenruntseglare som seglar långt för första gången, veteraner som har varit "överallt", Jürgen och Marion från Cuxhaven som seglat hit för ett 60-årsfödelsedagskalas, Nigel och Bay som är på väg till Medelhavet. De gav sig iväg från Kanada för snart ett år sedan. Det är det finska paret som har otur med vädret och som tagit två år på sig att segla hit från Helsingfors... och de bedårande franska seglarna på Ninaé med den förstoppade hunden. Med teckenspråk kommunicerar vi med dem, och skrattar och skrattar:) De har förresten en sagolik tur. Vi hade nattankrat i Ria Arousa, navigerat in i en vik med några förrädiska grund. Efter en stund ser vi fransoserna komma för motor i bra fart, rakt över ett av grunden. Det var högvatten, och bara ett par timmar senare hade grundet blivit en klippö. De släppte ankaret bredvid oss och när de senare upptäckte vad de hade lyckats med blev det riktigt kul! Ninaés köl måste ha gått precis mittemellan två klippor med bara några centimeter till godo.

Så till sist kommer nordostan och vi hissar segel igen! Söderut, mot efterlängtade besök av familj och vänner.
Men först, på vägen; Islas Cies, en av ögrupperna i Parque Nacional Maritimo.
Islas Cies *


*Lavadero = tvättinrättning
*Islas Cies... Åh, åh, åh vad fint! Obeskrivligt vackert... Ett smekmånadsparadis för nygifta Lohas!* Vitrosa ensamstränder, lagom höga berg att bestiga, eukalyptusskogar. Allt så romantiskt, välskött, rent, miljövänligt, hållbart...
*Lohas = Lifestyle of health and sustainability. En rörelse för såna som jag. Är du med? http://www.lohas.com/

PS. Ni som undrar och oroar er för min sjösjuka: det är lugnt. Så länge vi gör korta dagseglingar är det inga som helst problem. Det är bara under långa överseglingar som tar flera dygn som jag blir sjuk. Och jag kommer att fixa det. Atlanten också. Så var det några (inkl. jag själv) som uttryckte en viss oro över att jag skulle bli uttråkad och understimulerad av båtlivet. Ha ha ha ha! Hur tänkte vi då?? DS.